tolfte delen

Frågorna och konsekvenserna blir mer extrema allteftersom tiden går, men efter tag når leken en punkt då folks intresse börjar svalna. En efter en försvinner de iväg från ringen och ut från rummet.

Lia stannar dock en bra stund efter att hennes delaktighet i leken upphört. Hon har ingen lust att lämna sin plats i soffan så länge Jonas är kvar, och han har hittills inte gjort någon ansats att förflytta sig därifrån.

Då och då möter han hennes blick och ler, och ibland räcker han över sin dricka så att hon kan ta en klunk. Lia njuter av vetskapen om att hennes läppar nuddar vid precis samma yta som Jonas gjort bara några ögonblick tidigare. Hon myser där hon sitter lutad tätt intill honom, med hans ena arm runt sig och hans hand varsamt tryckt mot hennes egen i knäet. Och hans doft som fyller hennes näsborrar gör henne alldeles snurrig. Det känns nästan overkligt.

”Jag ska ut och röka”, utbrister Jonas efter en stund. Han lösgör sig försiktigt och reser sig upp. ”Hänger du med?”

Det finns inte en chans i världen att skulle Lia sitta ensam kvar i soffan när Jonas lämnat sin plats. Hon låter alla sina tidigare värderingar om rökning rasa, just nu skulle hon kunna ta kokain för att få fortsätta vara med honom.

Pirrig i magen nickar hon till svar och reser sig hon med. Kanske en aning för nära tassar hon efter Jonas ut i hallen och drar på sig en svart collegetröja som någon slängt ifrån sig. De kliver i ett varsitt par skor och går ut genom ytterdörren och fram till det vita staketet vid trappan. Lia huttrar till när hon möter den svala nattluften. Hon gömmer undan händerna i tröjärmarna för att skydda dem mot kylan.

Jonas drar upp cigg och tändare ur fickan. Lia betraktar honom fascinerat när han för ciggen till läpparna och får glöd på den med tändarelden. Han drar ett djupt bloss och låter röken flyta ut i ett vitt moln. Några tysta ögonblick står hon bara och ser på honom.

”Åh, du kan aldrig förstå den här känslan”, suckar Jonas med slutna ögon. Det syns att han njuter.

”Nej”, mumlar Lia. ”Det kan jag väl inte.”

Kommentaren får henne att känna sig lite bortkommen, men det gör ingenting, för att se honom röka är nog bland det sexigaste hon varit med om.

Plötsligt räcker Jonas fram cigaretten mot Lia.

”Vill du ha?”

Hon tvekar. Hon har aldrig dragit ett bloss förut. Tänk om hon skulle börja hosta, det skulle bli pinsamt. Fast vad ska Jonas tänka om hon säger nej? Skulle han tycka att hon var mesig?

”Okej”, svarar hon slutligen och tar emot den lilla vita rullen.

Jonas ler snett och blinkar mot henne.

”Dö inte nu”, retas han.

Lia ger honom en spelad arg blick. Ärligt talat är hon lite rädd för hur hennes kropp ska reagera på röken, men det vill hon inte erkänna. Kanske förstår Jonas det ändå, för han har en road glimt i ögonen.

Med hjärtat snabbt bultande i bröstet för hon ciggen mot munnen. Hon suger i sig av den stickande röken, osäker på hur hårt och länge hon borde göra det så här första gången. Tveksamheten resulterar i att lungorna drar ihop sig och protesterar mot de nya kemikalierna som gör intrång. Hostningarna går inte att hejda.

Jonas skrattar.

”Första gången, alltså”, konstaterar han med ett flin. ”Jag kanske borde ha berättat för dig att det är bäst att inte dra för djupa bloss i början. Man hostar.”

Lia ger honom en sur blick.

”Tack för upplysningen!”, kvider hon halvkvävt medan hon försöker få tillbaka regelbundenheten i andetagen. Nu känner hon sig lite yr och smått illamående också. Jonas tar tillbaka sin cigg och lutar sig bakåt mot trappräcket.

”När man vant sig känns det mycket bättre, tro mig.”

Det hjälper å andra sidan inte mig just nu, tänker Lia och känner hur det generade monstret hon borde ha vant sig vid sätter röda fläckar på hennes kinder. Blodflödet når dessvärre inte ut i resten av kroppen, och hon fryser i hela kroppen förutom just om kinderna.

”Hördu, kom och ställ dig bredvid mig”, uppmanar henne Jonas när han upptäcker att hon huttrar. ”Du fryser ju.”

Lia ger honom en skeptisk blick, men bryr sig inte om att protestera. Att ställa sig lite närmare honom har hon ju absolut ingenting emot, så hon ställer sig så nära hon kan utan att pressa ned honom för trappan. Jonas lägger armen om henne och trycker henne ännu lite närmare, sedan gnider han handen mot hennes rygg för att få upp värmen.

”Känns det bättre?”, frågar han och blåser ut rök vid sidan av hennes huvud.

”Mhm”, svarar Lia hummande och sluter ögonen. Hon kan inte låta bli att lägga armarna om honom där hon står. Det är en härlig känsla att stå så tätt intill Jonas.

Vad söt hon är. Så oskuldsfull att hon inte ens kan dra ett bloss utan att hosta. Han ler och fimpar det sista av ciggen på gruset nedanför trappan och lägger sedan sin andra arm runt Lias kropp. Lia borrar in näsan i hans tröja och låter ett svagt gnyende smyga fram från någonstans bakom de bruna lockarna som fallit ned framför hennes ansikte.

”Du luktar gott”, viskar hon efter en stund.

”Du luktar rätt härligt du med”, mumlar Jonas mjukt tillbaka mot henne.

Plötsligt går det upp för honom varför Lia alltid betett sig så underligt i hans närhet. Hon är ju helt upp över öronen förälskad i honom. Hur har han kunnat undgå att märka det? Det är nästan så han börjar skratta åt sin egen senfärdighet nu när han inser det.

Genom ett öppet fönster lite längre bort på huset dunkar musik ut i den klara luften. Sommaren är verkligen på väg nu, det märks tydligt på att himlen ännu inte blivit becksvart trots att klockan är strax innan tolv. Synd att det inte är lite varmare bara.

Det slår Jonas att det här vore ett förträffligt tillfälle att kyssa Lia. De står redan inom räckhåll för varandra, och Lia skulle nog inte ha någonting emot lite mer av hans värme. Det ilar svagt nedåt i kroppen när han tänker på det.

Sakta lyfter han upp Lias haka så han kan möta hennes blick. De grönbruna ögonen glittrar mot honom när hon ser upp, hennes klara blick är fylld med längtan.

Jonas sänker huvudet och låter läpparna möta Lias. Till en början verkar hon förvånad, men sedan svarar hon med hela kroppen på hans närhet. Hennes mjuka utbuktningar trycks tätare mot hans bröstkorg, och händerna letar sig tvekande in under hans tröja och närmare inpå skinnet. Han njuter av beröringen och låter sina armar pressa Lia ännu närmre.

Deras tungor utforskar varandra allt intensivare och Jonas får svårt att behärska sig. Som hans kropp har fått längta efter en annan människa är det svårt att inte gå för fort fram nu när tillfället bjuds, men för Lias skull är han tvungen att i varje fall försöka.

Hans ena hand letar sig in bland Lias lockar och den andra handen lägger sig tillrätta över hennes rumpa. Det pulserar varmt mellan munnen och magen och ställen lite längre ned på hans kropp. Försiktigt lyfter han upp Lia och sätter henne på räcket bakom sig. Hon omfamnar honom med benen och gör ett kort uppehåll i kyssen för att hämta andan, men möter snart Jonas tillbakahållna iver igen med ännu mer glöd. Det är otroligt hur bra deras kroppar passar mot varandra. Som pusselbitar.

Ingen av dem fryser längre. Hårdare och mer längtansfullt greppar de om varandra medan deras munnar nyfiket smakar på varandra. Men så, med ett ljudligt skrammel som överraskar både Lia och Jonas, öppnas ytterdörren och kyssen får ett abrupt slut. De tappar greppet om varandra och Lia faller ned i buskarna bakom sig med ett högt skrik.

”Hoppsan, var ni här!”, utbrister Rebecca från dörröppningen och spärrar upp ögonen. I alldeles för stora skor vinglar hon ned för trappan pressar sig in bland buskarna. ”Lia, gick det bra?”, ropar hon in bland bladen.

”Nja, inte precis … ”, muttrar Lia och reser sig upp. Hon gnider sig över ryggen och ger Rebecca en djävulsk blick. Rebecca förstörde just det bästa tillfället i hela hennes liv.

Jonas masar sig ned till de två tjejerna och sträcker sig efter Lias hand för att dra henne ut från det glesa lövverket.

”Tur att det inte var stenplattor här nedanför i alla fall”, påpekar han medan han får ut Lia på grusgången. ”Har du ont någonstans?”, undrar han bekymrat.

Lia nickar.

”Jag ramlade rakt ned på en jävla pinne som rev upp ett sår på ryggen. Fan, vad ont det gör!”

Jonas ser irriterat på Rebecca, som nervöst biter sig i läppen.

”Förlåt, alltså, det var ju inte meningen att skrämma er eller avbryta någonting och så …”, försöker hon försvara sig, men Jonas lyssnar inte.

”Kom, vi går in”, uppfordrar han Lia och leder henne framför sig in genom dörren. Rebecca blir kvar ensam ute på gruset.

”Förlåt”, hör de hennes förtvivlade röst innan de smäller igen dörren efter sig.

elfte delen

Pulsen ökar farten bakom revbenen. Att han kom ändå! Hon får hejda sig själv från att rusa fram och krama honom, men det breda leendet kan hon inte hejda. Jonas kliver ur sina skor och möter åter Lias blick.

”Ska vi dra oss in till de andra i vardagsrummet?”, frågar Lia. Hennes normala blyghet tycks fantastiskt nog ha tagit sig en tupplur för tillfället. Och hon som för bara några ögonblick sedan var så besviken över att han inte hade dykt upp.

”Ja, varför inte”, skrattar Jonas till svar.

Lia tar täten och leder Jonas genom köket och vidare in till alla festdeltagare som sitter utspridda på soffor och kuddar i formationen av en ring i rummet. Kompakt värme och lukten av öl slår emot dem när de kliver in genom dörröppningen.

”Hallå, allihopa, det här är Jonas”, presenterar Lia stolt den nyanlände för de andra, hon får ta i för att göra sig hörd över den högt spelande musiken. Några spridda röster hälsar hojtande på Jonas, som nickar tillbaka mot dem. Sanna ser förnöjt rakt på Lia som för att säga att ”det var väl det hon visste”. Hon har något illistigt blicken, vilket tydligt vittnar om att hon har någonting i görningen. När Lia närmar sig soffan makar sig Sanna lite åt sidan så att hennes kompis får plats bredvid. Jonas slår sig ned med en ölburk alldeles intill. Inne i bröstet slår Lias hjärta en volt. Han valde att sätta sig bredvid henne!

Medan Lia med uppspelt nyfikenhet betraktar Jonas ansikte vänder han sin uppmärksamhet mot henne och möter hennes blick. Små fjärilar tumlar runt i Lias mage när Jonas bruna ögon ser på henne. Pirrig i kroppen börjar hon tvinna en hårlock som lekfullt fallit ned vid hennes ena kind. Jonas ler intresserat mot henne.

”Vad säger folk om att köra lite sanning eller konsekvens”, utbrister en av tjejerna på golvet efter att ha fått någonting viskat i örat av Sanna. Flera personer flinar instämmande medan högljudda protester hörs från ett par av killarna i hörnet. Sannas kompis Rebecca struntar i invändningarna och studsar bort till cd-spelaren för att sänka volymen en aning för att låta leken dra igång.

”Det är klart vi ska köra sanning eller konsekvens. Det är ju tradition”, ropar hon genom rummet. ”Sanna, fixa fram en flaska.”

”Här”, säger Sanna och håller upp en tom ciderflaska som någon dumpat på golvet framför henne. Folk hoppar närmare centrum av ringen och flaskan placeras på en tom yta i mitten. Rebecca skuttar tillbaka in i ringen och lägger handen på den tomma flaskan.

”Är ni med då?”, frågar hon gänget runtomkring. Ett flerstämmigt ”ja” studsar mellan väggarna och Rebecca sätter snurr på flaskan, som passerar deltagare för deltagare för att slutligen stanna till med en lätt skakning. Flaskhalsen pekar på Eric, Sannas pojkvän.

”Oj, oj oj!”, tjoar Rebecca retsamt. ”Sanning eller konsekvens?”

Eric ger Sanna en kärleksfull men road blick och svarar.

”Jag väljer sanning. Inga hemligheter här, inte!”

Rebecca biter sig eftertänksamt i läppen och låter ögonen smalna medan hon försöker fundera ut en bra fråga. Det går några ögonblick, varpå hon ler belåtet.

”Brukar du tänka på någon annan när ni har sex?”

Hon ser med höjt ögonbryn och med högfärdig blick på Eric, som bara ler lugnt tillbaka.

”Nej, faktiskt inte”, svarar han enkelt, och han ser ut att mena det. Sanna fattar sin pojkväns hand och ger honom en puss.

”Haha, men sure, ska vi tro på det?”, gastar en kille som heter Fredrik misstroget. Några skrattar instämmande, men sedan påminner Rebecca sällskapet om att det är Erics tur att snurra flaskan.

”Får man be någon om hjälp om man inte kommer på något bra?”, vill han försäkra sig innan han sätter fart på flaskan. Rebecca, som verkar ha utnämnt sig själv till lekens ledare, nickar. Eric ler och sätter spinn på flaskan. I en hel evighet snurrar den innan den äntligen stannar. Den här gången är det Jonas tur att bli grillad.

”Konsekvens”, säger han utan att någon ens behövt fråga.

Lia snuddar vid tanken att konsekvensen ska innefatta henne och plötsligt hamrar hennes hjärta som en stångjärnshammare. Hon glömmer för ett ögonblick bort att andas

En lång stund sitter Eric helt tyst och studerar Jonas med ett fundersamt uttryck i ansiktet, men när han inser att han inte kommer på någon rolig konsekvens vänder han sig till Sanna, som med ett brett flin viskar sin idé i hans öra. Eric ler gillande och tar till orda.

”Din konsekvens är … att du blir tvungen att hångla med någon av dem som sitter närmast bredvid dig.”

Jonas skrattar till och kastar först en skeptisk blick på den finniga killen som sitter i skräddare till höger om honom – stackaren ser alldeles förskräckt ut – sedan möter han Lias glittrande blick på andra sidan. Valet är löjeväckande enkelt.

Med ett snett leende lutar han sig närmare Lias rodnande ansikte. Han lyfter upp ena handen och låter den nudda vid hennes huvud, precis intill hennes öra, och för varsamt hennes ansikte närmare sitt eget.

”Då kör vi”, säger han lågt med charmen fullt påslagen och ser hur Lia börjar le. Ögonblicket därpå låter han sin mun möta hennes.

Gensvaret är omedelbart, deras läppar passar perfekt mot varandra. Hans fingrar far in bland Lias bruna lockar och hon makar sig en aning närmre så att en pust av hennes söta doft flyger upp i Jonas näsborrar. Åh, vad han tycker om den doften! Han särar lätt på läpparna och låter sin tunga leta sig fram till hennes. Lias tunga svarar mjukt och lekfullt på hans tumlande, hon är en fullständigt sagolik kyssare.

Folk runtomkring busvisslar och applåderar uppskattande, vilket får Jonas fnysa till mitt i kyssen, men han låter inte det störa honom nämnvärt. Han låter sin fria hand nudda vid en av Lias i knäet på henne.

”Ja, ja, det räcker nu”, hörs det till slut från någon som förmodligen är lite avundsjuk, och kyssen upphör. Jonas sjunker tillbaka mot soffans mjuka kuddar och ger Lia en uppskattande blick. Hennes kyssrespons gjorde honom glatt förvånad, det måste han erkänna. Lätt rosigt sneglar Lia tillbaka på honom.

När Jonas en kort stund senare upptäcker Rebeccas stickande blick från andra sidan av cirkeln minnas han att det är hans tur att snurra flaskan. Dröjande böjer han sig fram för att kunna putta igång den, och den här gången är flaskans val Fredrik, som väljer sanning. Jonas fråga till Fredrik blir att ’ifall han var tvungen att välja, vem skulle han helst ha sex med – en riktigt galet fet person, eller en extremt mager anorektiker’. Deltagarna i ringen skrattar överraskat åt den konstiga frågan, men Fredrik själv förvrider ansiktet i en äcklad grimas.

”Ingen av dem”, svarar han och ryser.

Jonas skrattar.

”Du är tvungen att välja en av dem”, påminner han med road min.

Fredrik funderar en stund, sedan väljer han ändå den ’galet feta’ personen.

”Med lite fantasi finns det ju lätt fler ställningar att testa med henne.”, förklarar han, men tillägger snabbt; ”Men jag vill inte ha sällskap av varken ett fetto eller en skelettmänniska mellan lakanen!”

Flinande godkänner Jonas svaret och låter turen gå vidare.

Uppmärksamheten riktar han åter mot Lia, som för tillfället är upptagen med att dra upp benen i soffan sig för att kunna sitta mer bekvämt. När hon satt sig tillrätta lägger Jonas sin arm bakom hennes huvud på soffryggen. Lia reagerar med att stråla mot honom och luta huvudet mot hans arm. Hennes mjuka hårstrån kittlar lätt mot huden. Från fetton och benrangel låter han tankarna vandra till ett betydligt trevligare ämne. Den första, härliga kyssen med Lia alldeles nyss kommer inte på långa vägar att förbli den sista. I varje fall inte om han får bestämma.

tionde delen

Den stora dagen är kommen. Ikväll måste allt gå rätt.

Sanna och Lia har ägnat nästan en timme åt att städa upp i huset inför den stundande festen, så allt är rent och fräscht. Glas har blivit diskade och plastmuggar och chips har blivit inhandlade. Enligt Sanna gör det ingenting att de inte har planerat så mycket i övrigt inför kvällen, folk kommer ändå att göra lite som de vill. Nu står hon och Lia och betraktar den skinande rena lägenheten.

”Man kunde ju önska att det kunde se lika fint ut efteråt”, påpekar Sanna med ett snett flin. Hon står tyst ett tag och bryter sedan tystnaden med rösten full av förväntningar. ”Tänk vad som kommer att utspela sig här om bara några timmar!”

Hon spänner ögonen i Lia.

”Lia, min vän, det här blir verkligen the night of opportunities. Ta vara på det och se till att hångla med honom. Okej?”

Lia vet inte vad hon ska svara. Det enkla faktum att Jonas kommer att befinna sig här, i samma lägenhet som henne, en hel kväll får hennes hjärta att slå små volter. Hoppas bara att hon inte svimmar av nervositet innan han ens kommit. I fantasin har hon redan gått igenom kvällens alla möjliga scenarier minst hundra gånger, däribland ett flertal sekvenser där hon lär känna Jonas lite bättre på det fysiska planet. Att han skulle vilja vara delaktig till att göra hennes fantasier till verklighet har hon dessvärre svårt att tro.

”Hördu, slappna av nu, du behöver inte vara nervös. Det blir inget kul för dig om du bara oroar dig igenom kvällen”, skrattar Sanna när hon ser sin kompis ansiktsuttryck. Hon tar ett av glasen från vardagsrumsbordet och häller upp lite av innehållet från en av de, än så länge, rätt få flaskorna på samma bord. Osäkert tar Lia emot glaset och dricker.

”Några fler sådana där glas så kommer det inte alls att kännas lika farligt. Men jag ska inte tvinga dig att dricka om du inte känner för det”, säger Sanna välvilligt. ”Bara du försöker slappna av lite grann kommer det att gå bra ändå.”

Lia mumlar något otydligt till svar. Spriten bränner svagt mot hennes strupe och hon tänker att det är en jävla tur att Sanna kommer att vara med i kväll. Då har hon någon att vända sig till ifall allt skulle gå åt helvete.

Vid åttatiden börjar Lia och Sannas gemensamma kompisar strömma in. Stereon slås på och ljudet vrids upp. Ölburkar, ciderflaskor och diverse andra drycker samlas i en klunga på bordet, och folks glada skratt klirrar i takt med glasen.

Men en person lyser med sin frånvaro. När klockan slagit nio har Jonas ännu inte uppenbarat sig, och Lia känner hur en elak liten klump växer fram i magen. Sanna, som förstår varför Lia kastar förväntansfulla blickar mot ytterdörren var och varannan minut, möter då och då sin kompis blick med medlidande.

Minuterna går och ljudnivån stegras. Lia känner sig mer och mer illamående allteftersom tiden passerar. Inte på grund av alkoholen, utan över den stora ovetskapen om varför han inte kommer. Han sade ju att han skulle komma.

Fast när hon tänker efter ordentligt sade han faktiskt inte ordagrant att han skulle dyka upp, bara att han ”kanske” kunde komma förbi en sväng. Åh, så frustrerande det är att inte kunna tolka exakt vad han menade.

Och inte kan hon slappna av i hans avsaknad heller – att sluta undra över anledningen till hans frånvaro är totalt omöjligt.

Vid halv tio börjar folk fråga henne om det har hänt någonting. Hon måste verkligen se nere ut. Lätt irriterat beslutar hon sig för att låsa in sig på toaletten för att få vara ifred med sina tankar. Allt känns så förvirrat. Med vilsenhet i blicken möten hon sin spegelbild. Håret har börjat tappa volym så hon drar fingrarna genom det för att få tillbaka lite höjd på det och rotar sedan fram Sannas smink ur badrumsskåpet. Lite mer svart dramatik runt ögonen kanske kan få henne att se mindre bekymrad ut. Då kanske folk slutar fråga henne om någonting är fel. Vad som är fel kan hon ju inte berätta för dem.

Helvete, hur kunde han glömma?!

Klockan är snart tjugo i tio och först nu inser han att han har låtit förlora sig alldeles för lång tid i meningslösa tillbakablickar i barndomen. Han som sagt till Lia att han skulle komma förbi henne och hennes kompis ikväll!

Han skyndar in på sitt rum för att kolla sig i spegeln så att han ser okej ut. Jo, det ser bra ut. T-shirten sitter bra och jeansen likaså. Bandaget runt handleden är kanske inte så sexigt, men vad kan han göra åt det? Han rotar fram en del av sitt lilla förråd av dricka i garderoben och ger håret en sista omrufsning innan han beger sig iväg ut till sin cykel. På vägen ut fiskar han upp mobilen ur fickan och slår en signal till Hampus, som inte svarar. Jaha, tänker han. Då får jag väl anlända till överklassgänget utan min vapendragare.

När han närmar sig Hagabergsvägen och hör hur den dunkande musiken sätter gatan i gungning känner han hur en liten våg av förväntan sköljer över honom. Lia kommer att vara några tiotal meter ifrån honom hela kvällen. Det här ska han nog se till att det blir kul, trots att han egentligen inte känner någon.

Han parkerar cykeln precis innanför grinden och promenerar upp för trappan till ytterdörren. Det är det enda röda huset på gatan, och dessutom det enda hus i vilket det till synes pågår en fest – då måste det väl vara rätt hus? Det verkar rätt lönlöst att knacka på med tanke på hur högt musiken spelas, så Jonas öppnar själv dörren och kliver in bland röran av jackor och skor. Han följer de andra gästernas exempel och vräker av sig sina grejer i en hög. Precis när han vänder sig för att dra igen dörren bakom sig öppnas en annan dörr precis framför honom. Ut kommer Lia med blicken fäst i golvet. Hennes långa hår faller i lockar över axlarna, och hela hon liksom skimrar. Lia ser verkligen bra ut i kväll.

Förbluffat kommer Jonas på sig själv att stirra lite för länge på Lia innan han får tillbaka fattningen.

”Men hej, du”, hälsar han med ett leende.

Lia vänder upp ansiktet. När deras blickar möts upptäcker Jonas en helt ny ton av sensuellt tilldragande i hennes ögon. Det är nästan som om han blir berusad utan att han ens druckit någonting.

”Hej”, säger Lia svagt medan vad som ser ut som ett överraskat och kanske en aning lättat leende bryter fram över hennes läppar. ”Så du kom.”

”Uppenbarligen” skrattar Jonas.

Plötsligt är det som om hans kropp får en egen vilja. Han känner hur varenda centimeter av hans kropp skriker åt honom att förflytta sig närmare henne. Det bubblar till i honom när han slutligen vågar erkänna det för sig själv.

Han vill ha Lia.