fjärde delen

Trots sin skadade hand hoppar Jonas smidigt av sin cykel i farten, och ställer den intill husväggen. Bakom ett hörn ser han hur två personer kysser och tar intimt på varandra, han kan inte låta bli att kolla vilka det är. Vid synen av Lias kompis och hennes kille ler han, de ser så utomordentligt kära ut. Jonas inser att det är flera månader sedan han hånglade sist. I varje fall var det ett tag sedan han fortfarande var vid medvetande när han gjorde det, för de tillfällen han varit så full att han inte kunnat minnas någonting efteråt gills väl inte riktigt?

Han vänder tillbaka mot ingången. Det låter som folk har kul där inne, ljuden från folks skratt hörs ända ut dit han står. Utan att tveka sveper Jonas in genom dörren, och möts av en härlig stämning. I rummet framför honom finns soffor, fåtöljer, flipperspel, en stereo och till och med en TV, samt ett par kuddtäckta madrasser längs med väggarna – allt dämpat belyst för att skapa en mysig stämning. Enligt Jonas är väl det enda negativa den värdelösa musiken som strömmar ut från högtalarna, men man kan ju inte få allt.

Jonas förvånas själv över att han börjar uppskatta ett ställe, enbart för att det ser ”fint” ut, och skakar roat på huvudet.

”Hallå, Jonas!” Där borta sitter Hampus. Han låter glad, antagligen hade han väl inte riktigt förväntat sig att Jonas faktiskt skulle dyka upp. Jonas går bort till bordet där hans kompis och ett par andra sitter och spelar kort. Med tanke på att en del av dem är kanske lite väl lättklädda, gissar han att de spelar klädpoker.

”Tja, Hampus. Har ni kul?”

”Japp, jag vinner varje gång” skrattar Hampus och nickar mot de andra spelarna. Jonas ser upp, och med en känsla av att göra någonting förbjudet får han ögonkontakt med Lia, som inte ser ut att ha fullt lika mycket tur i spel som Jonas kompis.

Lia kan inte hjälpa det. Jonas blick får en elektrisk impuls att fara genom kroppen och på ett ögonblick bränner hennes kinder som om de vore utsatta för svedan från en eld. Det här är ju bara inte sant, tänker hon upprört. Att försöka dölja kroppen med händerna skulle inte tjäna någonting till, Jonas ser inte ens på henne längre. Dessutom skulle nog alla tycka att hon var världens tönt om hon försökte gömma sin kropp nu, de har ju redan sett vad som finns att se. Tur i alla fall att hon har underkläderna på sig.

”Vad sitter du och tänker på då?”, frågar Hampus när han ser hur Lia rodnar. ”Blivit lite för excited av alla avklädda kroppar, kanske?”

Han flinar retsamt. Naturligtvis fångar hans kommentar allas uppmärksamhet och spelarna vänder sina ansikten åt Lias håll. Jonas ser att hon rodnar. Visst måste han väl se i hennes blick att det även är han som är anledningen till att hon rodnar så? Mest av allt vill hon bara springa därifrån, men det vore att ställa till med onödig dramatik.

Så sansat hon bara kan lägger hon därför ned sina kort på bordet, skjuter ut sin stol och stegar ut ur rummet. Barfota, rakt ut genom ytterdörren försvinner hon och sedan kan hon inte längre behärska sig. Hennes fötter ökar tempot av sig själva och hon springer tills hon nästan inte kan andas. Inte förrän hon hunnit bort till stora vägen inser hon att hon glömt sina kläder på ungdomsgården.

”Var försvann hon nu då?”

Folks blickar är som fastlimmade vid dörröppningen som Lia just försvann ut genom. Mest förbryllad är Jonas. Han hade ju knappt hunnit in i rummet förrän hon rusade ut. Så fruktansvärt hemsk kan hans uppenbarelse väl inte vara?

Han kastar en blick på de fem spelkorten Lia lämnade efter sig. Royal flush. Helt otroligt. Risken att förlora var ju uppenbarligen inte vad som fick Lia att ge sig iväg så där. Medan han biter sig lite fundersamt i läppen upptäcker han Lias kläder som ligger slängda på golvet bredvid stolen hon suttit på. Utan att riktigt tänka sig för reser han sig från sin plats och rafsar åt sig den lilla högen hon lämnat efter sig. Han trycker plaggen mot bröstet och känner hur en mjuk, söt doft letar sig upp i hans näsa. Doften av Lia.

”Jag går ut och kollar om jag hittar henne.”, säger han till den lilla gruppen runt bordet och börjar promenera bort mot ytterdörren.

”Men du kom ju precis!”, ropar Hampus. Han verkar nästan besviken. ”Ska jag hänga med dig?”

Jonas tvekar. Vill han att Hampus är med om han hittar Lia? De är ju bra kompisar och vet väl det mesta om varandra, men vågar han riskera att göra bort sig inför sin kompis? Fast när han tänker efter, vad är det som säger att han skulle göra bort sig?

”Nej, då, det är lugnt.”, svarar han efter några ögonblick och kliver ut genom dörren. ”Vi ses!”

Cykeln ligger kvar där han lämnade den. Han klämmer fast Lias kläder på pakethållaren och trampar iväg. Nu återstår bara en fråga – var i helsike ska han leta?