tredje delen

Och var har Hampus tagit vägen? Jonas letar bland eleverna i matkön efter sin kompis, när han plötsligt ser två magiska, bruna ögon i vimlet – shit, det är hon! Han blir precis som förhäxad, vad i helvete ska han göra nu? Att göra bort sig igen är verkligen ingenting han vill riskera. Han börjar gå framåt för att eventuellt gömma sig bakom någon annan i matkön, men märker inte väskan som någon slängt på golvet förrän det är för sent. Katastrofen är ett faktum – Jonas har fallit pladask, mitt framför ögonen på åtminstone en fjärdedel av skolan och, vad värre är, framför ögonen på Lia.

”Helvete! Satan, vad ont det gör!”

En smärta värre än någonting annat han känt har börjat strömma ut från hans handled, som för tillfället ligger vriden under hans ena höft. Jonas rullar över på rygg så att handen blir fri. Åh, vad ont det gör!

”Vad gör du nere på golvet?” Äntligen dyker Hampus upp. ”Här, upp med dig”, säger han och sträcker fram handen.

”Tack”, kvider Jonas tacksamt och reser sig upp på fötter.

”Men shit, vad hände”, undrar Hampus, ”du ser inte klok ut i ansiktet.”

”Äh, jag ramlade på någons jävla väska. Fan, alltså, aj! Hänger du med till skolsyster?”

”Visst, jag har redan ätit.”

Jonas ger Hampus en sur blick. ”Tack för att du väntade.”, muttrar han sarkastiskt.

”Men sorry, jag glömde, okej? Kom nu, vi sticker och kollar din hand.” Hampus kastar en orolig blick på sin kompis hand. Den har intagit en blåaktig färg som inte alls hör hemma där. Jonas grimaserar. Både för att det gör för jävligt ont, och lika mycket för att han än en gång lyckats göra bort sig inför den enda tjej han någonsin blivit förälskad i.

”Men Gud, vad hände?”

Lia ser oroligt efter Jonas och hans kompis som försvinner ut genom dörren igen. Sanna, däremot, står dubbelvikt och gapskrattar. Det faktum att Jonas snubblade så fort han fick syn på Lia är av någon anledning fruktansvärt komiskt.

”Sluta, Sanna, han gjorde ju illa sig”, fräser Lia. Sanna slutar inte fnissa för det.

”Äh, så allvarligt såg det inte ut”, skrattar hon. ”Nu har båda fallit för varandra”, tillägger hon, varpå hon genast får ett nytt skrattanfall.

Matkön börjar röra på sig, och nu är de snart framme vid maten.

”Jävlar, vad hungrig jag är”, konstaterar Sanna.

”Mm, jag med”, svarar Lia frånvarande. ”Ska vi dra till ungdomsgården i eftermiddag?”

”Visst, kan jag be Eric följa med?” Sanna vet att Lia lätt känner sig bortglömd när hon drar med sig Eric, men på ungdomsgården finns det ju andra man kan prata med. Till Sannas lättnad säger Lia bara:

”Javisst, gör så.”

Efter att ha funderat fram och tillbaka säkert hundra gånger beslutar sig Jonas för att hänga med Hampus till ungdomsgården. Och det är inte alls för att det finns en chans att Lia är där, utan för att han inte orkar gå ut och festa med bruten handled, vilket var diagnosen han fick av sjuksyster. Nu har han bandage och hela skiten, och måste gå med det i flera veckor. Tur i oturen att det var vänster hand och inte höger, för utan högerhanden skulle det inte finnas så mycket kul att göra.

Innan Jonas cyklar iväg till ungdomsgården tar han en sväng hem för att få i sig någon enkel näring. Mamma är för ovanlighetens skull hemma, och när hon ser Jonas bandage börjar hon genast ömka honom och klargöra hur synd hon tycker att det är om honom. Det är nästan så att allt känns som förut, när föräldrarna fortfarande brydde sig och fanns till hands när han behövde dem. Nu har pappa flyttat ut och mamma har sällan tid för sin energikrävande son.

Mamma tröttnar snart på att förbarma sig över Jonas och slänger åt honom en hundralapp för att sedan återgå till att sortera posten. Det här känns inte riktigt känns rätt, tänker Jonas och får en antydan till en klump i magen. Tror mamma verkligen att hon kan köpa honom, eller är det bara i brist på andra idéer som hon gör så? Pengar har hon gott om, men sin egen dyrbara tid han hon minsann svårt att dela med sig av. Men å andra sidan, pengar är ju alltid pengar och han behöver dem till nya cigaretter, så att lämna tillbaka hundralappen av principskäl vore ju bara dumt. Efter alla gånger verkligheten gjort honom besviken börjar han bli van att förtränga deppiga tankar, så det är vad han ser till att göra nu. Han slänger i sig några mackor och ett glas juice och skyndar sedan iväg till ungdomsgården på cykeln.

Det dröjer inte länge förrän Sanna och Eric försvinner ut genom dörrarna till Storängens ungdomscenter igen, och Lia blir ensam kvar. Hon ser sig om i rummet och inser strax att hon egentligen är allt annat än ensam, idag är det mer folk än vanligt på ungdomsgården. Synd att inte Jonas är här, tänker hon. Han skulle nog få fart på henne. Lia flinar tyst. Hoppas bara det gick bra med hans hand.

”Hallå, du där i randig tröja”, ropar någon plötsligt. Lia ser sig förvirrat om, och hennes blick fastnar vid en ganska smal tjej med lockigt hår. Det ser ut som det var hon som ropade.

”Vem, jag?”, ropar Lia tillbaka.

”Ja.” Tjejen ler mot henne. ”Vill du vara med på klädpoker?”

Den frågan kom väldigt oväntat, och för ett ögonblick sitter Lia helt stum i brist på ett bra svar. Vill hon vara med på klädpoker?

”Kom igen, vi bits inte”, säger tjejen och skrattar. Lia tänker att hon brukar vara rätt bra på poker, så det kan hon väl ställa upp på?

”Visst, varför inte?” Jag har ju ändå inget bättre för mig, tänker hon för sig själv.