åttonde delen

”När bestämde vi att vi skulle ha fest nästa helg? När?”

Lia är alldeles rosenrasande, men Sanna bara skrattar. Hon tycker att det hela utvecklades rätt så komiskt där i affären.

”Det var spontant, något som bara slank ur mig.”, försvarar hon sig halvhjärtat, men svaret gör inte precis Lia lugnare.

”Om det nu var spontant, vad var det i så fall som fick dig att tro att det skulle vara helt okej att Jonas blev inbjuden?”, morrar Lia. ”Visst, det är alltid kul med fest, men vi känner ju för fasen inte Jonas! Inser du hur pinsamt det här är?”

Lia dunsar ned på sängen bredvid Sanna och begraver ansiktet i händerna.

”Men du”, börjar Sanna med mild röst och lösgör Lias ansikte. ”Jag förstår inte varför du blir så arg, jag hade ju för mig att du gillar Jonas?”

Lia kniper tjurskalligt ihop munnen för att demonstrera hur sur hon är. Sanna suckar och fortsätter:

”Som jag ser det är det här en ypperlig chans för er att lära känna varandra lite bättre, det kommer att bli superbra. Om han nu kommer alls, vill säga, för det vet vi faktiskt inte.”

Hon biter sig fundersamt i läppen.

”Men oroa dig inte, jag ska nog ordna det där. I vilket fall som helst blir det party nästa helg, mina föräldrar är borta hos några släktingar då, så vi har lägenheten för oss själva. Och du”, hon pekar på Lia, ”ska ha kul.”

Lia känner hur hon motvilligt smälter en smula. Hon är fortfarande sur för att Sanna inte brydde sig om att fråga henne först innan hon bad Jonas att komma hit, men Sannas ord har fått henne att inse att framtiden kanske inte kommer att bli riktigt lika illa som hon utgått ifrån. Förhoppningsvis kommer hon, med lite sprit i kroppen, inte vara så barnsligt nervös, så det här med att låta Jonas komma över på fest är kanske en riktigt bra idé. Det hade kunnat vara värre. En liten privat middag, till exempel – herregud, vilken pinsam stämning det hade blivit då!

Det finns emellertid ett stort problem med den här planen – hittills har alla möten mellan dem slutat i mindre katastrof, så oddsen för att han överhuvudtaget kommer är minimala. Om hon vore Jonas hade hennes chanser varit förbi för länge sedan.

”Tänk om han inte kommer”, mumlar Lia tyst och lutar huvudet mot Sannas axel. Det går några ögonblick då man riktigt kan höra hur maskineriet går igång i Sannas huvud.

”Klart han kommer, det ska jag fanimej se till att han gör”, skrattar hon till slut och smäller till Lia på låret. ”Annars får han med mig att göra.”

Fan vad han hatar gå upp på måndagsmorgnar. Det känns lika förjävligt och meningslöst varje gång. Och den där förbannade väckarklockan, han får lust att kasta den rakt in i väggen när den sätter igång att pipa, men sedan den gången då han dängde iväg den så hårt att den gick i två delar försöker han låta bli. Han tycker inte att nya väckarklockor hör till de nödvändigaste utgifterna, det finns alldeles för många roligare saker att lägga pengarna på.

Med en kraftansträngning drar han sig upp i sittande ställning. Han sträcker upp armarna i luften, drar fingrarna genom håret och ruskar på sig för att piggna till. Måndag, alltså. Fan.

Han vet inte varför han bryr sig om att gå dit egentligen, det är inte precis som att skolan lär ut en massa intressanta grejer. Bara en massa förbud hit och dit – inte röka här, inte röka där, inte drälla in för sent till lektionerna, inte klottra på toaväggarna. När de äntligen släpper en fri på eftermiddagen prackar de på en massa läxor. Aldrig är de nöjda. Fast läxorna brukar han ärligt talat inte ägna så mycket tid åt som han kanske borde.

Jonas gäspar stort och funderar över om han inte ska ta sig lite sovmorgon idag. Han hinner inte göra så mycket mer innan det knackar på dörren och mammas ansikte dyker upp i springan mellan dörren och dörröppningen.

”Jonas, är du vaken?”, ropar hon in i halvdunklet.

”Mhm”, muttrar Jonas lågt. Rösten skär sig och han vill bara att mamma ska försvinna, men hon står kvar i dörröppningen som för att jävlas med honom.

”Se nu till att komma iväg i tid, jag måste åka nu så du får hålla tiden själv.”

”Ja, ja, jag är väl inte dum i huvudet heller. Kan du inte bara låta mig vara ifred nu?”, väser Jonas irriterat och reser sig upp från sängkanten. Eftersom mamma står kvar och inte verkar fatta att det betyder ’gå härifrån’, marscherar han bort till dörren och trycker igen den i ansiktet på henne. Han är både längre och starkare än henne nu, så hon har inte en chans att hålla emot.

”Du behöver inte vara så otrevlig, Jonas”, hör han mammas lätt sårade röst från andra sidan dörren. Sedan förblir hon tyst. En stund senare ekar ljudet av dörren som smäller igen genom lägenheten. Mamma sade inte hejdå idag.

Jonas suckar och tänder lampan i rummet. Han tar upp en t-shirt och ett par jeans från golvet och går bort till helfigurspegeln. Efter en stunds betraktande kan han konstatera att han faktiskt har en rätt snygg kropp. Konturerna av hans muskler är alldeles lagom markerade, och det är inget överflödigt fett som väller över någonstans. Axlarna är breda och höfterna smalare. Ansiktet är också helt okej. Hyn ligger slät och utan finnar, men även om han hade haft sämre hy så hade ögonen eller munnen dragit till sig uppmärksamheten. Trots att han är blond har han bruna ögon med långa mörka ögonfransar och den mjuka och kyssvänliga munnen, som Jonas förärats, har han enligt mamma ärv av sin far.

Jonas skrattar roat åt sig själv. Vad håller han på med egentligen? Står och spanar in sig själv, herregud. Vilken fjolla han är. Han ler medan han drar på sig kläderna. Sedan han mötte Lia har han märkt tydliga förändringar hos sig själv, tidigare hade han aldrig stått och beundrat sig själv i spegeln så här.

Åh, javisst ja, på tal om Lia – om han träffar henne idag ska han fråga om vägbeskrivningen till Sannas hus, påminner han sig själv. När allt kommer har han ju lovat sig själv att lära känna Lia lite bättre, och festen kan fungera bra som ingångsport så att säga.

Tanken på att verkligen ta tag i saker och göra det han sagt till sig själv att han ska göra får en liten pirrning av hoppfullhet att fara genom honom. Med lätta steg går han ut i köket för att ta en macka innan han beger sig till skolan.